Jag sitter här och lyssnar på musik och ska snart och ta tag i lite städning och diskning. Känns inte så lockande men något som såklart måste göras. For på Ö&B igår med Helena och gjorde lite fynd, mest så var det godis och så, haha! Har inte tagit tag i att äta nyttigt och skit ännu men vafan, jag har nästintill gett upp, ska försöka ta nya tag. Vi skulle vara borta en liten stund också for vi en sväng på Rusta också så jag passade på att springa in på Willys och då vi kollade på klockan så var den halv sex, vi hade alltså varit bort i lite över 2 timmar. Fick oss en liten chock då det kändes som vi varit borta 1 timme kanske. Men ingen skada skedd.

Jag sitter här och skriver mening på mening men suddar ut det för att jag inte tycker det ser bra ut eller för att jag inte alls vet vad jag ska skriva. Jag är så otroligt less på oss så kallade människor, alla klagar på att dom är less på folk som ljuger och går bakom ryggen på en men alla gör det ändå. Alla går bakom ryggen på någon, alla ljuger så vi har egentligen ingenting att klaga på. Vi klagar då det är någon som har gjort så mot en själv men inte då man själv gör det. Alla människor är dubbelmorala. Sedan jag bråkat med mina två närmaste kompisar så känns allting värdelös. Nu bråkar vi dock inte men vafan bråkar vi om? Jo att den ena ha svikit den andra medans den andra har gjort precis samma sak. Varför ens säga någonting elakt mot en ifall man är vänner? Jag sitter här och tänker på vilka som är mina riktiga vänner och kommer fram till J och H. Men J, om du inte väljer mellan pojkvän och vän så ska du väl kunna prata med vännen än fast du är med din pojkvän än om han inte gillar din kompis eller är sur på henne/honom. Han får bli sur, han får fan bli vad fan han vill. Jag tänker inte ha föreseénde för det längre, jag bryr mig inte om han har lätt att bli på dåligt humör eller om han blir på dåligt humör för att han inte har rökt på ett tag, han har endå ingen anledning till att bli sur på varken dig eller på någon annan. Jag vet att du älskar honom och förstår att du vill kämpa för erat förhållande, det skulle jag också vilja. Men om du fortsätter att gå efter hans vilkor hela tiden bara för att han blir sur så kommer jag inte finnas tillslut och det vill jag inte. Jag har haft föreseénde så himla länge men sen jag fick höra att jag "förstör" erat förhållande och sen i lördags så tänker jag inte ha det längre, för han uppskattar det inte ens.

Så J, om du läser detta bli inte sur på mig, jag skriver det för att jag inte kan få ut det i ord till dig, jag har lätt för mig att skriva ut på detta vis och det vet du. Och om du läser detta kan du be din pojkvän läsa det jag skriver här nedanför.


R: Det som hände i lördags, tänker jag inte be om förlåtelse för. Du kan va sur på mig hur länge du vill men jag gjorde inget fel. Jag sa vad jag tyckte och tänkte och jag står för det idag än hur full jag var så vet jag exakt vad jag sa och inte. Du kan inte anklaga mig för någonting då du inte vet mycket om mig eller om min bakrund. Du kan inte sitta och säga att jag inte vet ett skit. Eller jo, förlåt det kan du. Jag vet inte ett skit om vad du har varit med om och inte, jag kan bara föreställa mig. Men jag vet vad jag själv har varit med om så har ingenting att anklaga mig för. Att jag försökte diskutera med dig och att du inte ville är väl ingenting att bli sur över egentligen? Jag kan fullt ut förstå om du inte vill diskutera, det gör jag. Det är just på hur sättet du sa det på, sättet du betedde dig på. Det kanske funkar på J, men hon är för snäll. Just nu skiter jag ifall ni bli sur över vad jag skriver just nu för jag vill bara ha det sagt och jag vet inte ens om ni läser det här men det märker jag väl. Jag anser att jag inte har någonting att be om förlåtelse för, för jag tycker jag inte har gjort någonting fel, jag sa vad jag tyckte och tänkte. Så om du så tycker att jag ska be om förlåtelse så ska du ha en bra anledning till varför jag ska göra det, för jag kan då inte hitta den. Isf är du skyldig mig en ursäkt också.

There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an up-hill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb