Just deal with it
2010-06-19 / 19:18:33 / Mina egna ord, mina känslor.
Imorgon ska jag göra det, nämen jag tar det nästa dag. Äh men jag tar det nästa vecka för nu är det ju redan förstört. Men om jag börjar med det nästa månad för jag har ju redan gjort allting denna månad.
Några av mina undanflykter. Jag vill så gärna bli av med graviditetskilonen men jag gör ingenting åt saken.. Jag skjuter bara upp det och tänker "äh men nu har jag ju ätit en chokladbit redan och nu har jag druckit lite cola så då kan jag ju lika gärna börja imorgon" osv. Vad gör man så? "Ah men efter den här ciggen eller det här ciggpaket så ska jag sluta". Är det bara för att må bra i sig själv? Att få tänka "jomen jag ska ju, imorgon". Så skjuter jag upp på det sådär hela tiden men ingenting händer. Jag skäms för att visa min kropp idag, men jag ska göra någonting åt det. Men jag har inget tålamod, jag vill att allt ska hända så fort jag knäpper med mina fingrar. Jag blir besviken om jag ser på vågen att det inte har hänt någonting så ger jag upp. Jag har aldrig vägt över 55 kilo och nu väger jag 62 kg. Visst det är inte mycket det finns dom som väger mycket mer men för mig är det mycket då jag aldrig har haft problem med vikt eller att ha ens behövt att tänka på att gå ner i vikt. Och i det hela så gör det ju ingenting bättre då jag aldrig har tränat förr förutom i fotboll typ ett år, jag har ansett att jag inte behövt göra det förut då jag trivdes med min kropp, men nu så vill jag inte ens se den själv.
Plus att jag har packat ner min mp3 någonstans, vet inte var och jag måste ha den för att kunna vara ute och röra mig. Jag och Mattias köpte ett årskort på friskis&svettis men var där i 2 veckor sen har jag inte varit där nå mer, SKÄRPNING! Jag måste ju ta tag i det här, inte sitta och vräka i mig choklad och cola var och varannan dag. Till slut kommer det väl sluta med att jag är med i "Biggest Looser".
Alla tror sig att veta allting om mig, bara för att innan jag träffade Mattias så bytte jag kille så fort att jag hade kommit från ett annat förhållande och nu då jag har gjort slut med Mattias så tror sig alla att jag ska hitta någon ny. För det första skulle jag aldrig göra något så mot varken Mattias eller Lucas. För det andra vill jag inte ens leta efter någon ny. Det jag hade med Mattias kommer ta mig lång tid att smälta. Bara för att jag tappade känslorna betyder det inte att jag inte bryr mig, betyder det inte att jag mår bra över det. Som ni kanske vet så styr man inte över sina känslor, du kan inte rå för vad du tycker och tänker. Hade jag fått bestämt hade jag gärna haft känslorna som jag har alltid haft för Mattias men jag kan ju inte tvinga fram dom! Ibland känner jag att jag vill ha han som min vän och ibland känns det som om jag har känslorna kvar. Jag är förvirrad. Jag har alltid känt att jag vill leva med honom livet ut men helt plötsligt så försvinner dom sakta och utan att jag vet ordet av det så finns dom inte där. Jag var livrädd för att säga det till Mattias, både för att jag visste att jag skulle såra honom så otroligt och sedan för att jag visste att jag skulle tappa min bästa vän. Första gången jag sa det till honom så sårade jag honom, jag bestämde mig för att jag ville försöka igen men ganska snabbt igen så kom det att det var någonting som kändes fel och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste inte vad jag skulle säga och jag ville inte säga någonting men jag visste att jag måste. Så andra gången, jag förstörde honom. Jag kan förstå honom att han inte riktigt har velat prata med mig då jag gjorde så mot honom och det var därför jag var så rädd. Min bästa vän kommer hata mig. Det jag stör mig mest på är att ena sekunden vet jag inte och andra sekunden är jag stensäker. Jag tänker ständigt på det och börjar fundera på om jag tvivlar för att jag mister min bästa vän eller om det är för att alla klankar ner mig för att DOM tycker att vi var så perfekta tillsammans och att DOM inte skulle kunna tänka mig med någon annan kille. Hur fan kan man säga så?!
Jag går efter vad jag känner, sen om jag sårar någon på vägen så är det långt ifrån menat men om jag inte går efter vad jag känner så kommer det gå åt helvete för mig någongång. För då kommer jag och sitta och tänka, tänk om? Jag tänker inte ta den chansen så jag tar den chansen och är ego och hoppas på att dom jag möjligtvis har sårat kommer att förlåta och förstå mig en vacker dag. Jag gör allt för att min son ska få det bästa som möjligt som jag kan ge honom och jag gör allt för att få det bra mellan mig och Mattias så att inte Lucas får lida och för att han är min bästa vän. Men just nu är jag förvirrad och tycker att alla kan backa undan och sköta sitt.
"Man kan inte älska någon förns man älskar sig själv"
Smile, it would make my day.
Några av mina undanflykter. Jag vill så gärna bli av med graviditetskilonen men jag gör ingenting åt saken.. Jag skjuter bara upp det och tänker "äh men nu har jag ju ätit en chokladbit redan och nu har jag druckit lite cola så då kan jag ju lika gärna börja imorgon" osv. Vad gör man så? "Ah men efter den här ciggen eller det här ciggpaket så ska jag sluta". Är det bara för att må bra i sig själv? Att få tänka "jomen jag ska ju, imorgon". Så skjuter jag upp på det sådär hela tiden men ingenting händer. Jag skäms för att visa min kropp idag, men jag ska göra någonting åt det. Men jag har inget tålamod, jag vill att allt ska hända så fort jag knäpper med mina fingrar. Jag blir besviken om jag ser på vågen att det inte har hänt någonting så ger jag upp. Jag har aldrig vägt över 55 kilo och nu väger jag 62 kg. Visst det är inte mycket det finns dom som väger mycket mer men för mig är det mycket då jag aldrig har haft problem med vikt eller att ha ens behövt att tänka på att gå ner i vikt. Och i det hela så gör det ju ingenting bättre då jag aldrig har tränat förr förutom i fotboll typ ett år, jag har ansett att jag inte behövt göra det förut då jag trivdes med min kropp, men nu så vill jag inte ens se den själv.
Plus att jag har packat ner min mp3 någonstans, vet inte var och jag måste ha den för att kunna vara ute och röra mig. Jag och Mattias köpte ett årskort på friskis&svettis men var där i 2 veckor sen har jag inte varit där nå mer, SKÄRPNING! Jag måste ju ta tag i det här, inte sitta och vräka i mig choklad och cola var och varannan dag. Till slut kommer det väl sluta med att jag är med i "Biggest Looser".
Alla tror sig att veta allting om mig, bara för att innan jag träffade Mattias så bytte jag kille så fort att jag hade kommit från ett annat förhållande och nu då jag har gjort slut med Mattias så tror sig alla att jag ska hitta någon ny. För det första skulle jag aldrig göra något så mot varken Mattias eller Lucas. För det andra vill jag inte ens leta efter någon ny. Det jag hade med Mattias kommer ta mig lång tid att smälta. Bara för att jag tappade känslorna betyder det inte att jag inte bryr mig, betyder det inte att jag mår bra över det. Som ni kanske vet så styr man inte över sina känslor, du kan inte rå för vad du tycker och tänker. Hade jag fått bestämt hade jag gärna haft känslorna som jag har alltid haft för Mattias men jag kan ju inte tvinga fram dom! Ibland känner jag att jag vill ha han som min vän och ibland känns det som om jag har känslorna kvar. Jag är förvirrad. Jag har alltid känt att jag vill leva med honom livet ut men helt plötsligt så försvinner dom sakta och utan att jag vet ordet av det så finns dom inte där. Jag var livrädd för att säga det till Mattias, både för att jag visste att jag skulle såra honom så otroligt och sedan för att jag visste att jag skulle tappa min bästa vän. Första gången jag sa det till honom så sårade jag honom, jag bestämde mig för att jag ville försöka igen men ganska snabbt igen så kom det att det var någonting som kändes fel och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste inte vad jag skulle säga och jag ville inte säga någonting men jag visste att jag måste. Så andra gången, jag förstörde honom. Jag kan förstå honom att han inte riktigt har velat prata med mig då jag gjorde så mot honom och det var därför jag var så rädd. Min bästa vän kommer hata mig. Det jag stör mig mest på är att ena sekunden vet jag inte och andra sekunden är jag stensäker. Jag tänker ständigt på det och börjar fundera på om jag tvivlar för att jag mister min bästa vän eller om det är för att alla klankar ner mig för att DOM tycker att vi var så perfekta tillsammans och att DOM inte skulle kunna tänka mig med någon annan kille. Hur fan kan man säga så?!
Jag går efter vad jag känner, sen om jag sårar någon på vägen så är det långt ifrån menat men om jag inte går efter vad jag känner så kommer det gå åt helvete för mig någongång. För då kommer jag och sitta och tänka, tänk om? Jag tänker inte ta den chansen så jag tar den chansen och är ego och hoppas på att dom jag möjligtvis har sårat kommer att förlåta och förstå mig en vacker dag. Jag gör allt för att min son ska få det bästa som möjligt som jag kan ge honom och jag gör allt för att få det bra mellan mig och Mattias så att inte Lucas får lida och för att han är min bästa vän. Men just nu är jag förvirrad och tycker att alla kan backa undan och sköta sitt.
"Man kan inte älska någon förns man älskar sig själv"
Smile, it would make my day.
0 Kommentarer
