Mitt favoritminne är nog samma som dom flesta mammors.

23 Juli 2009.

Lucas Kenneth Enar Edlund föddes. 04.29 valde den mest underbaraste och finaste pojke jag någonsin skådat att titta ut till oss här på jorden. Just i detta ögonblick var allt så himla overkligt. Något jag ska göra till nästa förlossning är att filma! Kanske inte just hela händelsen men det mesta, för jag kommer inte ihåg mycket och det är tråkigt. Men det bästa är att jag kommer inte ihåg smärtan förutom att den gjorde förbannat ont och ingen man i hela världen skulle kunna få känna sig på samma typ utav smärta. Allafall, kilorna jag gick upp, bristerna jag fick, smärtan jag hade, den långa väntan. Allt var värt det, det var mer än värt. Det är ett ögonblick och ett minne jag inte kan förklara, känslan man hade den går inte att beskriva. Han är allt jag har idag och allt jag kämpar för. Han är den enda anledningen till att jag egentligen orkar med vardagen, det är för honom jag klarar av att stå rakt på mina ben.