Min mamma - Hon heter Gisela och är 41 år. Hon är ensamstående och hon gör ett underbart jobb. Jag kan inte förklara min mamma med ord, det är helt omöjligt. Det finns så mycket jag skulle vilja säga till henne men orden räcker aldrig till och är inte tillräckligt starka. Hon bor bara några minuter ifrån mig, alltså ungefär en kilometer bort och det gillar jag. Jag kan bara gå dit då jag vill utan att behöva bry mig om hur jag ska ta mig dit. Sen är det ju också ett plus då jag kan gå dit och käka då jag inte har lucas, jag menar hur kul är det att laga mat åt sig själv? haha. Allafall, mamma har alltid funnits där för mig och ställer upp för mig i vått och torrt. Jag kan prata med henne om allt och jag älskar henne över allt annat.




Min biologiska pappa - Han heter Marko och är 44 år tror jag inte säker. Han bor i stockholm och jag träffar honom inte så ofta. Då mamma flyttade upp till Ö-vik då jag nästan var tre så följde han inte med, dom var alltså inte tillsammans längre. Han har aldrig funnits där för mig, jag vet näst intill ingenting om honom så jag har inte så mycket att säga om honom. Men jag älskar honom ändå faktiskt än fast det kan vara svårt att tro, men han är ju min pappa utan honom hade jag ej funnits, hade Lucas ej funnits. Jag hoppas fortfarande att en dag kommer han vakna till liv och vilja lära känna mig.


Min pappa - Han heter Ulf och är 45 år. Han bor endast några hundra meter ifrån mig. Han är alltså min systers Evelina & Angelinas pappa. Han och jag kom inte alls överens i mina yngre dar, det var bråk hit och dit och nästan ingenting gick ihop. Idag står vi jätte nära varandra. Jag ser honom som min pappa för att han har alltid ställt upp för mig även ifall jag har betett mig som skit. Jag vet att skulle jag behöva honom skulle jag bara behöva lyfta på luren och ringa honom så skulle han finnas där för mig.