hade skrivit ett hyffsat långt inlägg då jag helt plötsligt råkar trycka på någon jävla knapp och allting far bort! Så nu får jag göra ännu ett försök och se om jag lyckas få med allting som jag hade skrivit.

hur som helst så blev vi väckt klockan 9 imorse utav att mattias telefon ringer och det visas vara Ulrika från soc. Blev lite paff först eftersom hon sa att vi skulle höra av oss till henne efter klockan två, så tänkte att nu kommer det säkert några dåliga nyheter men jag hade fel. Hon berättade att vi skulle ha möte på tordag kl 15.00 och skriva kontrakt och få se lägenheten och så. Hon nämnde också vilken gata det var men vi var för trött för att komma ihåg det, haha. Så allt kommer jag veta på torsdag hehe. Försökte somna om efter det men hade blivit tillräckligt pigg för att ens kunna blunda typ. Så mattias cyklade till kiosken för att köpa smör så vi kunde äta lite frukost för som vanligt så är jag vrålhungrig på morgonen. Så efter vi fikat och så, så gick vi upp och satt oss vid datorn, jag höll på att somna några gånger men det blev aldrig av. Klockan 16.21 så tog jag bussen hem, vilket jag ångrar för jag vill tillbaka till mattias nu på en gång! Känner mig ensam och värdelös utom honom, knäppt men så är det. Så när jag kom hem har jag inte gjort så mycket nyttigt heller, blev iaf barnvakt så fort jag kom hem ungefär.


Måste bara få skriva av mig lite, är nämligen jävligt less på att folk ska ta kontakt med mig för att ta en fika eller liknande men det händer ingenting. Jag kan erkänna att jag har knappt några vänner för dom flesta har lämnat mig när jag blev gravid för att jag inte kunnat dricka alkohol och inte vara som en "vanlig" tonåring. Det gör mig väldigt glad att få höra att ni vill träffas och ta en fika eller att jag hör av mig och ni säger att ni ska ringa upp inom en viss tid men ni gör det aldrig, ni ringer inte upp och ni säger bara att ni skulle vilja träffas men det händer inte ett skit. Det gör ont i mig faktiskt, det ger mig förhoppningar som tar slut lika fort. Det är som lika bra att ni inte säger det eftersom ni själva borde veta att det aldrig kommer att hända... Det ni gör mot mig är som att sno godis från en liten unge, precis så känns det för mig.  Det tär på mig och jag mår dåligt över det så snälla säg ingenting om det ändå aldrig kommer att hända någonting. Jag är inte ute efter medlidande eller så utan jag har mattias att vända mig till ifall jag vill någonting samtidigt som jag verkligen tycker om att skriva av mig utan behöva få svar tillbaka, det är mer som att jag har rätt när jag skriver, för i detta läge har jag rätt. Jag är glad att jag har min familj, mattias, helena och jessica (tyvärr så hör man bara mindre och mindre av henne också men hon finns där iaf) vid min sida, för det är dom enda som verkligen visar att dom bryr sig.



som kanske inte så många vet så bor jag med min mamma och mina 4 syskon. På senaste tiden tycker jag personligen att min mamma och jag har fått en super bra kontakt om man jämför med vad vi hade förut. Pappa har jag inte någon bra kontakt med alls vilket är sorligt men jag är van med det vid det här laget, vilket är tragisk för själv tycker jag inte att ett barn ska känna att dom inte har någon far iöverhuvudtaget. Men iaf så har jag känt i ungefär ett års tid nu att det är en viss person som försöker ta över min och mammas relation och jag gillar det inte iöverhuvudtaget men jag vågar inte nämna det till någon, förutom till mattias som jag tror att jag nämnt det till iaf, rätta mig om jag har fel. Jag gillar inte känslan. Jag längtar verkligen till att få flytta ihop med mattias och att få bilda en familj med honom men när jag tänker på att dom kommer få spendera mer tid än vad jag och min mamma kommer göra, det tär verkligen på mig....


nu har jag fått släppt ut lite känslor för idag och det känns som en lättnad för mig iaf, ska nu ta mig någonting att äta och sedan vet jag inte vad jag ska göra, det märker vi väl.